Vi har en igelkott i trädgården. Det har vi haft ett par år men inte har vi sett så mycket av den. Så en kväll när jag står & tittar ut i trädgården så ser jag någonting som springer runt jättefort. Det är igelkotten den skyndar fram från den ena busken till den andra.
Jag hämtar raskt kameran & går från fönster till fönster men nej jag hinner inte fokusera den irrar för mycket. Vad sjutton har den så bråttom för? Om jag går ut då försvinner den säkert funderar jag & ser hur den knatar in under boden. Attans… aja det kanske blir fler gånger tänker jag.
Men så en dag då dyker den upp helt orädd. Både jag & Dirren sitter på trappen. Jag säger till Dirren bestämt att stanna. Han är snart 8 månader & jag vet inte om han är att lita på eller om han kommer lyda mig. Att gå & hämta kopplet är inte att tänka på då jag inte vill vända ryggen åt dem.
Igelkotten kommer nyfiket närmre & vet ni jag har kameran bredvid mig!!!
Oj oj hur ska det gå jag fotar & är beredd på att Dirren ska rusa på den…
Hur nära ska den komma? Jag sitter blixstilla med Dirren vid min sida & säger : stanna lugnt & bestämt. Hela tiden redo att agera om Dirren gör någonting.
Nja nu törs den inte komma längre. Men detta känns ju fantastiskt att få vara med om. Tänk vad duktig Dirren är & så modig den lilla igelkotten är eller dumdristig…. hoppas den håller sig här hos oss för alla hundar är inte lika snälla skulle jag tro.
Igelkotten vänder så & går samma väg tillbaka….
Så söt den är & jag är så glad över att ha en sån duktig valp! Han har jakt i sig annars då grannens katter är här eller skatorna de jagar han bort.
Igelkotten pinnar så ivrigt vidare & jag känner mig så glad för att fått uppleva den på så nära håll & under en sån lång stund.
TACK för att du kikade in en stund! Lämna gärna en hälsning det blir jag glad för.
Här hittar du mig på Instagram helenaiatuna
