Doftpelargonerna är alltid så fina på sensommaren.
I år är det första gången de inte står vid växthuset.
Jag har alltid tyckt att de passat så bra där.
Men så sen jag börjat blogga och fotograferat mer så har jag ändrat mig.
Det är konstigt hur bilderna jag tar i trädgården får mig att se allting på ett annat sätt.
Varför har jag inte kunnat se det förrut? Hm…
Egentligen började det med att jag tröttnat lite på dem…
Funderade att ta sticklingar och göra mig av med moderplantorna.
De var så stora och ja jag brydde mig inte om dem längre.
Såg dem inte längre bara vattnade och gick vidare…
Vid växthuset med tegelfärgat marktegel omgivet av häck så syntes de inte på bild…de kom inte till sin rätt.
Därför flyttade jag dem förra hösten innan de skulle klippas ner och tas in till vinterförvaring.
Prövade med att ställa dem här i ‘Sigges Bodega’ (pergolan) .
Kände direkt att där skulle de stå året därpå.
Och det känns så bra så!
På f.m sitter vi gärna här och fikar.
Då passar jag på att beundra dem och fingrar lite på bladen och sniffa lite 🙂
Jag märker att jag tittar mer på dem när de syns mer.
Det är den grånande träväggen som framhäver både krukor och bladverket.
Jag kommer säkert ställa dem här nästa år igen…
Även om jag sällan ställen krukor på samma plats varje år men jag tror nog de funnit sin plats.
Att en ny placering kan göra så stor skillnad!
Tänk om jag slängt bort dem….
TACK för att du tittade in till mig en stund!
Du får så gärna skriva en hälsning det gör mig så glad 🙂
KRAM
från
mig!
