I år har nävan ”Rozanne” gäckat mig tillräckligt länge…
Jag har väntat & väntat på att de långa rankorna ska väva sig in i de andra växterna.
Hur de himmelsblå blommorna ska matcha de mörka bladen på
alunroten & kärleksörten bredvid.
Men icke!
Själva plantorna lever men nån vävarväxt är det inte tal om i år.
Förra året & året innan då var det så fint men nu ja ni ser själva…
Men så idag när jag går förbi pärlrönnen som de är planterade under
då ser jag något i ögonvrån…
I midjehöjd eller högre än så faktist…
Jag vänder blicken ditåt & kan nästan höra ett psst…
Där är den nävan ”Rozanne” i pärlrönnen!
Med sina vackra himmelsblå ögon blinkar hon åt mig med sina ”ögonfransar”.
& så viskar hon inställsamt att : där fick jag dig allt!
I år ville jag nå himmelen !
Som en bönranka slingrade jag mig upp, upp, uppåt mot solen viskar hon sen.
Och se det var inte så tokigt tänker jag nu!
Men du gör inte om det igen förmanar jag bestämt för nån slingerväxt är du inte…
Det är lätt att tappa fästet när det börjar blåsa i toppen…
Man ska hålla sig på sin plats eller….
TACK för att du tittade in en sväng till mig!
Lämna gärna en hälsning det blir jag glad för.
KRAM
från
mig!
